Min fina, knäppa och badgalna mamma i den förlorade sommaren.

Nu är det november. Förutom de vanliga begynnande sorgkanterna på denna ljusfattiga månad finns det så många andra kanter man ska stöta in i innan vintern är över.

Nittio procent av mina bilder består av porträtt.
Ett porträtt kan vara spännande och säga mer än många bilder tillsammans, men jag kan också tycka att man kommer lite billigt undan emellanåt. Istället för att vänta ut händelser, uttryck, rörelser, så tar man ett porträtt, eller kanske man missade händelsen när den begav sig. Jag tror att det blir mycket porträtt framför allt på grund av brist på tid och kanske också fantasi, kombinerat med ett tyst krav att man behöver se personen och möta dess blick. Försöker balansera upp med en bild från ett av Pajalas fyra (!) badhus.

Lasse Åberg, som egentligen blev plåtad för en annan sak för en annan fotograf där jag var (en något lam) assistent, lät mig följa mitt infall. Sju rutor in alles – nästan som att plåta film.
Kuriosa: jag har fått hålla i en Toastmaster brödrost. Och hur många kan säga det om sig själva.

water, is thaught by thirst

land – by the oceans passed

transport – by throe

peace – by its battles told

love, by memorial mold

birds, by the snow